Författare utan läsare

Jag skriver inte bara blogginlägg. Tidigare har jag haft en person som läser mina berättelser, men hon - min syster - har tröttnat, så nu har jag ingen publik längre. Visserligen lägger jag ut mina berättelser på ett par ställen på nätet, men även om jag ibland får besökare, finns det ju inga garantier att de läser. Tvärtom, om jag tittar på statistiken från min tracker inser jag att de flesta som går in på min sida, och det är inte så många ens från början, stannar bara ett par sekunder. Alltså inte så länge att de hinner läsa.

 

Nu är det ju så att jag älskar att skriva. Jag läser ju själv det jag har skrivit och har ganska kul med det. Kanske måste jag nöja mig med det. Men det är alltid kul att få lite feedback.


Jag begär inte detaljerad kritik. Det räcker bra med något i stil med - det var kul, eller spännande eller jag tyckte bättre om den här andra. Vad som helst är egentligen bättre än att inte få veta något alls. Utom när någon sågar berättelsen totalt. De kan väl bara surfa vidare istället.

 

Jag kanske skriver jättedåligt eller tråkigt. Det är lite svårt att säga själv. Men jag tror inte det.

 

När jag läser andras berättelser, tycker jag faktiskt att mina är åtminstone lika bra. Till och med publicerade författare skriver ibland inte bättre än vad jag gör. Tror jag. Men som sagt, jag kan ha totalt fel. Jag tror inte att jag är mycket bättre än alla andra. Tvärtom. Jag vet att jag kanske är bättre än några få publicerade författare. Lika bra som något fler, och så sämre än ganska många. Men det är ändå tillräckligt för att bli läst.

 

Så jag kämpar på. En dag kanske jag kan bli lite bättre. Jag kanske aldrig blir publicerad, men ok. Det viktigaste för mig är ändå att veta att jag skriver ganska ok, eller helst ganska bra. Och så att någon läser det jag skrivit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0