Ingen pojkvän heller
Jag har aldrig haft en pojkvän. Aldrig haft sex. Det här gör så ont att skriva. Du fattar nog inte hur hemskt det är att sitta här och erkänna en sån sak. Men det är sant. Ingen har velat ha mig. Jag har inte ens haft chansen att tacka nej.
Och, ja, jag vill jättegärna ha sex. Jag vill hur gärna som helst ha en pojkvän.
Fast jag borde vara van nu, så längtar jag ändå efter att träffa en kille som kan älska mig. Någon som jag kan älska tillbaka. De få gånger jag träffar några killar, antingen i verkliga livet eller på nätet, brukar det bli så här:
Alternativ 1: Jag faller för killen. Han tycker inte om mig alls.
Alternativ 2: Killen faller för mig. Jag tycker inte om honom alls.
Alternativ 3: Vi faller inte för varandra men blir rätt så bra kompisar - ett tag. Tills han får något bättre för sig.
Alternativ 4: Ingen av oss är intresserad, ens av att vara vänner.
Jag måste erkänna att jag ofta blir ledsen. Värst är det när en kille jag tycker väldigt mycket om eller - faktiskt - är kär i, plötsligt tröttnar eller bara visar sig inte alls tycka lika mycket om mig som jag tycker om honom.
Det skulle nog vem som helst bli. Jag känner mig så hjälplös. Kanske beror det här på att jag inte är en sån här modern tjej som lockar killar med porrshower framför sin webcam eller berättar ingående om lesbiska orgier med tjejkompisarna. En relation skulle behöva vara lika mycket på mina villkor som hans.
Å andra sidan är den typen av kille som faller för sånt här inte såna som jag brukar falla för. Jag vet helt enkelt inte vad det är som är fel på mig. Antagligen är jag ganska ful. Fast det brukar ju finnas saker att göra åt det. Jag är lite överviktig. Drygt ett halvår senare räknade jag mig som normalviktig, men tyvärr har jag börjat lata mig lite på sista tiden, eftersom jag har känt mig så här nere. Ok, jag vet vad några av er kommer att säga..Utseendet ska väl inte betyda så mycket.
Men det gör det ju. Jag vill inte se ut som en utmärglad fotomodell, men som de flesta kvinnor skulle jag gärna vilja se lite bättre ut. Dessutom, jag har ju också krav när det gäller killens utseende. Inte bara för att inget annat än en filmstjärnesnygg kille duger .- jag har nämligen inte samma smak som många andra. Ta t ex det här med Persbrandt. Snygg? Han? Inte i mina ögon. Men viktigast av allt för mig, är att utseendet oftast speglar personlighetestypen. En kille som är min "typ" ser antagligen ut på ett visst sätt, som bara delvis har med hans "snygghetspoäng" att göra.
