Mitt ensamma sorgliga liv

Min mamma sa just något som gjorde mig väldigt ledsen. Hon anser kategoriskt att jag borde tala om hur gammal jag är för de killar jag känner. Jag skulle alltså säga något i den här stilen: Hej, jag heter Rosa. Du kanske tror att jag är lite drygt tjugo år, men det är jag inte. Jag är äldre än så. Bara så du vet.

Jag tycker faktiskt inte att jag behöver göra det. Om åldern inte kommer upp, ska jag då gissa mig till vad killen tror? Det här är faktiskt rätt så ytliga bekantskaper. Killar jag lärt känna bl a online. Vi dejtar inte, de är "bara" onlinekompisar, som jag ibland får tillfälle att träffa. Hittills har ingen frågat hur gammal jag är och jag undrar hur relevant det är för onlinemotsvarigheten till folk man ibland säger hej till i korridoren.

Hennes hårda ord får mig att känna mig värdelös. Som om en tjej i min ålder inte har något värde annat än möjligen för män som är äldre än jag, inte yngre. Och jag föredrar faktiskt att umgås med yngre. Det har jag kommit fram till av egen erfarenhet. Vi har mest gemensamt.

Jag förstår inte hennes attityd. Det skulle ju vara en annan sak om det här var pojkvänner eller bästa vänner som jag känt väldigt länge och dessutom naturligtvis om de hade undrat. Om de inte frågar, är jag skyldig att informera? Jag tycker inte det.